NOTES

Det är något som gör mig ledsen. När man ser gamla tanter och farbröder som går ensama vid gatan. Darrandes och det kan ta flera minuter för dom att ta några steg. Jag föreställer mig alltid dom som ensama, dom har ingen i livet kvar. Den dom har varit gift med är nu död. Och ensam står dom kvar. Jag ser aldrig att dom har haft ett bra liv. Fått barn och barnbarn, rest världen runt. Utan jag ser bara rädda åldringar som närmar sig slutet, ensama. Jag kanske blir så ledsen av det, för jag är själv rädd att bli ensam? Jag är rädd för att växa mig fast vid någon. För jag vet att någon dag, kanske inte imorgon, eller nästa år. Men någon dag kommer den inte längre att finnas. Och jag är rädd över tomrummet och ensamheten jag kommer känna.